CARMEN-studien bekräftar kolhydratrekommendationerna

Perspektiv Nr. 1-2001

Av Anne Raben, lektor, fil.dr, Forsk-ningsinstitut for Human Ernæring, Levnedsmiddelcentret, Den Kgl. Veterinær- og Landbohøjskole, Köpenhamn.

För närvarande råder nya tongångar i forskarkretsar över hela världen. Vissa forskare ifrågasätter om den rekommenderade kolhydratrika kosten är så hälsosam som man hittills har trott. Det kan tyckas rätt chockerande för näringsfolk som i åratal har trott på och förespråkat att vi ska spara på fettet och i stället äta mer kolhydrater och fibrer.

Det finns undersökningar som visar att kolhydrater kan ge ökad risk för diabetes och hjärtkärlsjukdomar, särskilt när det handlar om ”snabba” kolhydrater (med högt glykemiskt index, t ex kokt potatis) eller sockerrika livsmedel (t ex läskedrycker och liknande). Men är det så? Nya och mer övertygande forskningsresultat pekar mot ett bestämt nej.

Det kontroversiella påståendet har uppstått av flera skäl. För det första har en rad kontrollerade kostförsök, särskilt i USA, visat att ett ökat kolhydratintag enligt kostrekommendationerna leder till en negativ effekt på blodets fettinnehåll. Mer specifikt ses en ökning av blodets triacylglycerol (triglycerider) och en minskning av HDL-kolesterolet (det ”goda” kolesterolet), vilket leder till ökad risk för hjärt-kärlsjukdomar. Dessa studier har alla utförts under energibalans och isokaloriskt, dvs försökspersonerna har fått äta en bestämd mängd energi och inte fått äta ad libitum, dvs det de hade lust till genom sin hunger- och mättnadskänsla. Vikten har inte heller fått variera fritt. För det andra talas det om en så kallad ”fettparadox” som före-kommer i flera länder över hela världen. Den beskriver det faktum att en ökad andel av befolkningen blir överviktig samtidigt som befolkningen i stort intar mindre mängd fett – alltså ett oväntat samband mellan fetma och fett i kosten. Dessa data är dock oftast grundade på folks egna rapporteringar om vikt och fettintag. Eftersom alla vet att man ska skära ned på fettet är det troligt att det handlar om felaktiga rapporteringar, särskilt bland de överviktiga. Denna förmodan stöds av andra studier om underrapportering hos överviktiga. Men den stöds också av att försäljningsstatistiken i de flesta fall inte visar på motsvarande minskning i fettförsäljningen. Under de senaste 20 åren har det dessutom visat sig gång på gång att om den rekommenderade kolhydratrika kosten äts ad libitum verkar den antingen viktreducerande eller viktbevarande Omvänt har man visat att en fettrik kost som äts ad libitum ger en viktökning – särskilt hos fetmadisponerade personer. Med ändringar i vikten följer också en ändring i risken för fetmarelaterade sjukdomar (bl a hjärtkärlsjukdomar och diabetes). Vid en viktminskning ser man således normalt en förbättring av riskmarkörerna för hjärtkärlsjukdomar och diabetes, och vice versa. Frågan är därför vad som märks mest när det gäller viktändring och blodlipider när man äter kolhydratrik kost A ad libitum under en längre tid.

Debatt om socker i forskarkretsar
Utöver mängden kolhydrater diskuteras även kolhydratypen intensivt. Här är det speciellt socker (sackaros) som är ett kärt diskussionsämne – inte minst i media. Normalt ser man i större befolk-ingsundersökningar att sockerintaget stiger när fettintaget sjunker. Detta kallas också ”the fat-sugar seesaw” eller ”fett-sockerbalansen”. Eftersom man samtidigt har sett att överviktiga äter minst socker medan normalviktiga äter mest socker borde inte socker vara ett bekymmer. En sockerrik kost kan däremot bli mycket energität, dvs innehålla fler kalorier per gram än exempelvis en stärkelserik kost och måhända bli lika energität som en fettrik kost. Ett ökat intag av energitäta, sockerrika livsmedel används därför av några som förklaring till att förekomsten av övervikt ökar trots att fettintaget tycks minska (se ovan).

Under årens lopp har endel försök utförts med socker, men de har vanligtvis haft en viktbevarande uppläggning (fast kaloriintag) så att man inte heller utifrån dessa kan säga något om hur socker påverkar vikten och hälsan hos personer som har fri tillgång till mat. I studier som nu är över 20 år gamla visades att en sockerrik kost hade negativ inverkan på blodlipidprofilen jämfört med en stärkelserik kost. Dessa
försök genomfördes emellertid också med ett förutbestämt energiintag och efterliknade således inte det verkliga livet.

Ad libitum korttidsförsök
För att få lite mer klarhet om kolhydraternas och då speciellt sockrets betydelse för vikten och hälsomarkörerna utförde vi ett så kallat ad libitum försök. Försökspersonerna kunde äta obegränsade mängder av en viss kost med antingen högt innehåll av stärkelse (59 E%) och lågt fettinnehåll (28 E%), högt innehåll av tillsatt socker (23 E%) och lågt fettinnehåll (29 E%) eller högt innehåll av fett (46 E%). Försökspersonerna var normalviktiga kvinnor mellan 20 och 50 år. Försöket visade att kvinnorna gick ned i vikt på den stärkelserika, fettfattiga kosten. Vikten påverkades varken av den sockerrika eller den fettrika kosten. I förhållande till den sockerrika kosten medförde den stärkelserika kosten också en gynnsam minskning av blodlipiderna, dvs triacylglycerol, total kolesterol, LDL-kolesterol (det ”onda”) och faktor VII, ett ämne som ökar blodproppsbildningen. HDL-kolesterolet minskade med den sockerrika kosten i förhållande till den fettrika kosten och triglyceridhalten var samma som med den fettrika kosten – vi såg således inte samma gynnsamma effekt med den sockerrika kosten som med den stärkelserika kosten i fråga om blodlipiderna. Däremot var det ingen mätbar skillnad i insulinkänsligheten efter sockerrik, stärkelserik respektive fettrik kost.

Försöket var dock kortvarigt (14 dagar) och inkluderade endast 20 normal-viktiga och friska kvinnor. Det kan därför inte överföras till överviktiga,män, personer med förhöjda blodlipider eller diabetiker. Det kan inte heller användas för att förutsäga förändringar över en längre tid (månader eller år). Det fanns således en rad obesvarade frågor med avseende på långtidseffekten av en kolhydratrik kost, bland annat följande:

- Blir man fet av socker?
- Ökar kolhydrater fettinnehållet i blodet?
- Skiljer sig socker från andra kolhydrater när det gäller hälsomarkörer?

Långtidsförsöket CARMEN
För att få dessa frågor besvarade har Forskningsinstitut for Human Ernæring, Levnedsmiddelcentret vid Landbohøjskolen i Köpenhamn deltagit i en omfattande europeisk kostundersökning, kallad CARMEN (CArbohydrate Ratio Management in European National diets). CARMEN var en multicenterstudie som genomfördes på exakt samma sätt i fem länder. Förutom Danmark deltog Nederländerna, England, Spanien
och Tyskland i projektet.

Försökskosten utformades så att den avspeglade realistiska kosttyper intagna under normala vardagsförhållanden. I vart och ett av de deltagande länderna användes således vanliga nationella livsmedel. Försökspersonerna, totalt 372 (316+56), lika många män som kvinnor, var jämnt fördelade inom åldersgruppen 20-55 år. De var friska och hade ett BMI-värde (body mass index) på 26-34 kg/m² och ett dagligt fettintag på 35-45 E%. Försökspersonerna delades efter en inkörningsperiod in i fyra lika stora grupper:

Grupp 1: Sockergrupp. Minskat fettintag (med 10 E%) och ökat intag av sockerarter (med 10 E%) (sackaros, fruktos, laktos).

Grupp 2: Stärkelse-grupp. Minskat fettintag (med 10 E%) och ökat stärkelseintag (med 10 E%).

Grupp 3: Kost med samma innehåll av fett och kolhydrater som normalt – dvs en dansk genomsnittskost.

Grupp 4: Kontrollgrupp som inte fick någon särskild kost.

Försökspersonerna kunde äta ad libitum, dvs så mycket de hade lust till och tills de kände en behaglig mättnad under förutsättning att kostens sammansättning uppfyllde kraven. Försökspersonerna ”handlade” under hela försöksperioden i en specialinrättad butik på institutet. För att man skulle veta vad försökspersonerna totalt intog fyllde de flera gånger under försöket i kostdagböcker där de registrerade vikt för all intagen mat och dryck. Det samlade intaget av kalorier, fett, kolhydrater, proteiner, kostfibrer och alkohol samt kostens energitäthet kunde sedan beräknas.

Totalt 316 försökspersoner genomförde försöket. Det faktiska intaget av fett, socker och stärkelse i de tre kostgrupperna motsvarade mycket väl det planerade (tabell 1). I kolhydratgrupperna låg kolhydratintaget på 51-56 E% och fettintaget på 25-28 E%. I kontrollgruppen (grupp 3) låg kolhydratintaget på 46 E% och fettintaget på 36 E%, dvs nära danskarnas genomsnitt. När det gäller energitätheten så minskade den i bägge kolhydratgrupperna i förhållande till kontrollgruppen, men mest i gruppen som fick sammansatta kolhydrater.

Försökets resultat överensstämmer med data från tidigare studier som visat på en viktminskning till följd av kolhydratrik kost ad libitum (tabell 1). I CARMEN minskade kroppsvikten med 2,6 kg och fettmassan med 2,4 kg med stärkelserik kost jämfört med en normal fettrik kost. Det nya i CARMEN-studien var att man fick en minskad kroppsvikt (1,7 kg) och minskad fettmassa (1,9 kg) med en fettfattig kolhydratrik kost som innehöll en relativt stor andel sockerarter jämfört med en normalkost. Det innebär att när överviktiga personer intar en kolhydratrik fettreducerad kost motsvarande den rekommenderade ellermed något högre andel socker så minskar de i vikt. Däremot går de upp i vikt om de fortsätter med sin fetare kost.

Tabell 1. Kostsammansättning och viktändringar i CARMEN

Genomsnitt, n = 316. * Skillnad från kontrollgruppen
Grupper	Kostsammansättning (% av det totala energiindtaget)						Ändringar i vikt (och fettmassa) efter 6 månader
Lågt fett- innehåll/Högt innehåll av sockerarter	10,3	15,9	25,2	55,9	25,4	30,1	-0,9 kg* (-1,3 kg)*
Lågt fett- innehåll/Högt innehåll av stärkelse	9,2	17,9	28,4	50,8	32,3	18,1	-1,8 kg* (-1,8 kg)*
Genomsnitts- kost	10,4	14,9	36,1	46,2	24,2	21,7	+0,8 kg (+0,6 kg)
	Energi (MJ/ dag)	Protein	Fett	Kolhydrat	Stärkelse	Sockerarter

Hur gick det då med hälsomarkörerna? Förändrades de i en negativ riktning som internationellt erkända forskare hade förutsagt? Nej, det var ingen skillnad i fastenivå